cees

jag hade en kund igår.
(va, skitbra caroline, gratulerar. sammanlagt hade jag 336 samtal igår)
men denna mannen ringde i slutet av mitt arbetspass.
han frågade om ett företag i en stad.
hittade det på internet och skulle börja berätta numret till honom.
den första siffran som var en tvåa tog lite tid, han ville att jag skulle bokstavera siffrorna för han hörde inte så bra, vilket jag gjorde så jag sa tvåa.
men när vi kom till fyran därefter så ville det sig inte riktigt.
jag försökte med allt.
rulla på R:en, prata tydligare, skrika (nästan), men inget hjälpte.
jag kom på iden att han skulle rabbla siffrorna och så skulle jag säga ja, eller nej beroende på vad som var rätt.
tyvärr kunde jag inte berätta detta för honom för han hade ändå inte förstått det.
men så kom han på det själv.
när han kom till fyran sa jag ja, men han måste ha missat det för han fortsatte och när vi kom till 8 så sa han att "nu finns det knappt några siffror kvar", och sa sa han att vi får börja om igen.
så höll vi på resten av numret som var totalt sex siffror.

jag blev inte irriterad, eller arg eller något negativ utan tyckte mest synd om honom. hans fru var inte hemma annars kunde hon ta tagit det.
så jag sa och sa; nej, nej, nej, ja. börja om; nej, nej, nej, nej, nej, ja. börja om och så vidare.

efter knappt åtta minuter var vi klara.
då var jag slut i rösten.

men han tackade och bugade (tror jag) och sa i slutet att nu förstår han lite mer vad jag säger för nu har han ställt in isg på min skånska.
men han klagade inte på den, vilket var skönt. och han tyckte helsingborg var en underbar stad, precis som alla andra som undrar var vi sitter.

ibland har man tur med långdragna och trevliga kunder.