cees

vad jag gör.

jag hade precis en kund.
han bad mig hålla käften, och då sa jag bara att du behöver inte säga håll käften, och han bad om ursäkt så allt var bra igen. haha.

nu till det creepy. han frågade och konstaterade samtidigt att jag var 24, 23 år och jag sa vänligt attjag var 23.
sen säger han att jag är ljushårig, vilket jag är, och då frågar jag om han ser mig.
haha.
"nej, men jag har lite sådana här aningar, en gåva" något sådant sa han, liknande.
han frågade mig också innan för han frågade först om jag var skåning och hur det kändes "jo det känns bra då jag aldrig har varit något annat i mitt liv". han frågade om jag hade pojkvän och jag sa ja.
"längtar du efter barn"?
"nej!"
"vill din kille ha?"
"nej!"
"jag vill bara säga att jag önskar er lycka till i framtiden" något sånt sa han.
sen säger han en sista gång.
"din ögonfärg. är den grön-blå?"
"ja."

vad ska man tro?
han ger mig ett sista råd, att älska min nästa som jag älskar  mig själv.
ett enda ord ska man komma ihåg.

älska.

nu överdramatiserar jag det, men skulle jag ha problem med att bli gravid så vet jag inte vad jag ska tro.
eftersom han sa lycka till, eller var det bara för att vara vänlig?
svår fråga...