usch för mig

varför ska allt vara så in i helvetes jobbigt.
är jag så jobbig själv?

jag mår inte bra alltså, och om det är på grund av allt som hänt, och man ska smälta det eller vad man säger, eller om det är för att något inte stämmer med mig, det vet jag inte.

finns det några lyckopiller?

så man mår bättre.
blir gladare.

för fan vad jag har varit sur på sistone.
jag erkänner, men jag är fan inte själv.

så nu får vi rycka upp oss.

jag hatar mitt jävla humör.

jag ber om ursäkt... igen.

dina åsikter

skriv din mening här;

ditt namn:
ihågkommen;

din mail:

din blogg:

din åsikt:

trackback