cees

i lördags hade vi kräftfest på brorida, alltså hemma hos mig och mattias.
först var vi ju bara sex, jag, mattias, linus, lotta, sara och rickard.
sen kom lars, mimmie, linus, sara och sophia också.
så då blev vi elva.
sen på fredagen var vi på kräftskiva hos emelie, tack för den, mycket trevligt!
och då bestämde sig pernilla och emil för att också komma, så då blev vi tretton.
sjukt kul hade jag ialla fall.
jag sjöng, showa, dansade, lars filmade hela skiten.
haha. skitkul.

i vilket fall som så städade jag och mattias i stort sett hela dagen, satte upp lampor och gjorde allting klart.
klockan 4 var vi tvungna att senast hoppa in i duschen så vi inte skull evara sena med det, vilket vi alltid annars är.
(mattias brukar stå i duschen när gäster kommer)
klockan strax innan fyra så gå jag in till grannen för att säga att vi ska ha fest så de vet att det kommer vara musik.
går in på gården, släpper ner min arm, för att sigge, deras stora hund, som jag har lekt med innan ska sniffa på mina fingrar för jag luktade taffy.
han bet till i min handled, tittade ner och ser ett fett hål rätt in. där var något vitt, anti´ngen en led, eller ett ben.
efter många om och men så kör jag och grannen ingbritt till akuten i ängelholm.
vi fick olika svar på stelkramp och allt annat om det så det var lika bra att åka in där.

got folk, en uppmaning;
åk inte in till ängelholms akut.
jag vill nämligen ha det för mig själv, jag var klar efter en halvtimme knappt, och åker ni dit så kommer det vara mycket folk nästa gång jag råkar illa ut.

allt fungerar bra, jag kan använda handen och det bara lite ont ibland, jag hade inte ens ont den kvällen, kan bero på spriten jag hällde i mig och chocken.

i vilket fall som så avlivades sigge igår, och jag är ledsen.
jag var inte ens rädd för sigge direkt efter, eller senare.
jag hade kunnat gå in och ge han andra handen för jag hade inte varit rädd för att han skulle hugga mig i den.
jag kommer få ett ärr, säkert ett någorlunda stort, men so what?!
jag tycker det är synd att de avlivade sigge, även om det var det enda rätta, men jag lider, eller sörjer med dem.
som tur är, eller vad man ska kalla det för så har de en liten tjej också, tösen, och de ska skaffa en liten vovve till, men ändå.

ingbritt, säkert hennes man också, och jag och mattias tycker det var tur i oturen att det var jag som blev biten.
hade det varit en okänd hade det tillkommit en massa annat skit, men det kan jag erkänna.
hade det varit en annan hund, som jag inte hade känt, hade jag gjort allt i min makt för att få hunden avlivad och ägaren polisanmäld.

idag när jag skulle köra till jobb kom grannen, hon hade en stor blombukett som hon ville ge mig, och sen så skulle hon betala min antibiotika.
den kostade enbart 50 kronor och jag ville inte ha pengarna, men hon insisterade så jag tog klart emot dem.
hade det varit jag hade det känts bättre att ge något.
hon betalade även mitt besök på akuten, men det är inget jag begärde eller ens hade velat.
jag betalade gärna för mig själv.
känner inget agg vare sig mot minan grannar eller sigge.

innan hon gick idag så sa hon också att jag skulle få mer i ersättning men det vill jag verkligen inte ha.
hon avslutade med att säga; tack för att du är den du är.
då fick hon banne mig en kram.

vi har helt klart världens bästa grannar, och denna incident ändrar självklart inte på det!