dumma flicka
jag förstår inte vissa ungdomar, hur de tänker.
en liten berättelse från vår tid, igår för att vara exakt.
jag satt på bussen på väg hem till höganäs från helsingborg. som jag förstått det så är det 6 zoner till höganäs. enligt skånetrafiken vi har här nere.
jag sitter i en "fyra" och bredvid mig, på den andra sidan gången, satt en ung tjej. femton år kanske något sånt, omöjligt att se nuförtiden.
jag läste tidningen och hon hade fötterna på sätet. whatever.
vi stannar på en hållplats (för att släppa av eller släppa på) men helt plötsligt kommer busschauförren bak till oss. jag blir smått förvånad för jag är så inne i tidningen.
-"Sitter du med fötterna på sätet"? frågar han tjejen med en röst som är både är smått förvånad och smått arg.
-"Hm, ja, mm", mumlar tjejen till svar.
-"Din biljett varar inte längre, sista hållplatsen är här! Vart ska du"?
-"Lerberget" svarar hon. (obs! det är 2 mil mellan helsingborg och lerberget)
-"Då får du köpa ny biljett".
-"Jaha, vad kostar det"? , frågar hon småspydigt enligt mig, men ändå generad och tar upp börsen.
-"Då får du följa med mig fram, och man sitter inte med fötterna på sätet! Gör du det hemma? Då får du sitta där nästa gång, på det sätet!" fortsatte chauförren.
sen följde hon med honom och skaffa ny biljett.
små åsikter om detta;
* ska man luras så köper man väl till hållplatsen innan eller något. som i detta fallet, viken. inte fan inom samma stad när det handlar om 2 mil däremellan. dumma flicka.
* skitbra chaufför som hade koll, som gick och sa till och gjorde allt rätt. han förtjänar veckans ros.
* märker man att någon är på väg bak till en, antingen chauffören eller en vanlig passagerare så tar man ner fötterna.
åh. tror man blir trött för mindre.